Praktik med Jesus

Vi som präster och pastorer har förhoppningsvis på våra teologiska fakulteter och seminarier fått en god utbildning i teologi, själavård, ledarskap, predikan, diakoni och olika typer av förrättningar som dop, konfirmation, begravning mm.

Vi utbildar ofta våra lekmän i kyrkorna i hur man leder en gudstjänst, hur man bedriver en bra barn- och ungdomsverksamhet eller en socialt utåtriktad verksamhet. Vi lär människor att sjunga, att bli miljömedvetna, att studera bibeln mm. Allt detta är ju väldigt bra, men….

Låt oss ställa oss frågan: På vilket område tycks Jesus ha varit mest metodiskt och målmedveten när det gäller utbildningen av sina lärjungar? När jag läser evangelierna så framträder ett tydligt mönster. Jesus undervisade sina lärjungar om väldigt mycket och han gjorde väldigt mycket olika saker, men den sak som han mest medvetet tycks ha utbildat sina lärjungar i, både teoretiskt och praktiskt, var att förkunna att Guds rike är här och nära, uppmana till omvändelse, samt att demonstrera rikets närvaro genom att bota de sjuka, befria de som var bundna av onda andar och att uppväcka döda. Detta tycks ha varit huvudfokus för teori och praktik i Jesu lärjungaskola. (Matteus 10, Lukas 9-10)

När man sedan läser vidare i Apostlagärningarna och breven så förstår man att de första lärjungarna hade förstått Jesu uppdrag. De fortsatte att göra det som Jesus hade tränat dem att göra. Petrus och Johannes möter den lame mannen vid sköna porten i Jerusalem i Apostlagärningarna 3. Man vet vad man ska göra; bota den sjuke!

1 Thessalonikerbrevet 1:5-7 läser vi: ”Vårt evangelium kom inte till er bara som ord utan också med kraft och helig Ande i fullt mått; ni vet ju vad vi förmådde göra bland er för er skull. Och när ni hade tagit emot ordet följde ni vårt eget exempel och därmed Herrens eget under många lidanden, med den glädje som den helige Ande ger. Så har ni också blivit ett föredöme för alla troende i Makedonien och Achaia.”

Paulus, Silvanus och Timotheos visste också vad de skulle göra när de kom till Thessalonike. Efter Herrens eget exempel förkunnade de evangelium och demonstrerade rikets närvaro genom Andens kraft i fullt mått, vilket ledde till omvändelse hos thessalonikerna. Men det stannade inte där, de i sin tur lät Herrens ord höras i hela regionen så att människor i Achaia och Makedonien vände sig bort från avgudarna till den levande och sanne Guden.

För de första kristna tycks det ha varit självklart att det som Jesus gav det mesta av sin tid och kraft åt att träna sina lärjungar i – det är också det som vi i vår tur ska göra och det som vi ska träna nästa generation av troende att göra.

Var görs detta idag? På vilka seminarier, utbildningsplatser och kyrkor lär man sig att förkunna att Guds rike är här, uppmana till omvändelse och demonstrera rikets närvaro genom Andens kraft där sjuka blir friska, demoniserade blir befriade och döda återuppväckta?

Är det inte dags att ta Jesu lärjungaskola på allvar? Jesus sa: ”Låt de döda begrava sina döda” (Matt 8:22) – han verkade inte ha tid med begravningar då det fanns något viktigare; att utbilda det nya rikets medborgare i sin primära tjänst. Vi däremot tycks ha gjort det sekundära till det primära…

Daniel Norburg

Detta inlägg skrevs av admin och publicerades 2009-11-26 klockan 13:37 i kategorin Läsa, Nyheter.
Du kan följa kommentarer och uppdateringar viaRSS 2.0.

Kommentarer & länkar tillbaka är avstängda.